Semesterångestens tid är här

Syftet med semester är återhämtning från ett annars hektiskt arbets- och vardagsliv; att äntligen få vila ut, stärka banden till dem i ens närhet, uppleva nya saker. Rätten till semester var en sekellång kamp för arbetarrörelsen. Det finns ett tydligt statistiskt samband mellan semester och minskad risk för sådant som depression och hjärtsvikt. Det ligger i vårt kollektiva medvetande att semester ska vara något härligt. Men vad händer när semestern inte blir en vila utan snarare något klaustrofobiskt och obehagligt?

Du kanske föreställde dig att du skulle hinna göra allt som du inte haft tid till annars men märker att du istället blir låg och obeslutsam. Du kanske hade en idé om att du bara ville vila men hittar i vilan ökad rastlöshet och smärta. Du kanske ville vara fri men väcks till samma gamla erfarenhet av att leva i en familj där relationerna på något sätt stelnat. Eller så åkte du iväg långt med hopp om att du skulle kunna slippa ifrån dig själv men märker svaga stunder att det där självet ihärdigt följer efter.

Semesterdepression är ett fenomen som i olika utsträckning drabbar de flesta av oss. Såvitt vi vet finns det ingen direkt lösning. Uppdelningen mellan arbete och semester är i vårt samhälle en grundmurad social konvention. För de flesta innebär arbetslivet ett slit där man delvis sätter sig själv åt sidan för att kunna fungera effektivt. Semestern blir det utrymme där man ska hinna ifatt. Problemen uppstår när man aldrig hinner ifatt, när det tillfälliga åsidosättandet av inre behov eskalerar till en allmän trend och blir till en tongivande del av ens personlighet. 

Det som undviks är oftast negativa affekter, såsom ilska, sorg och skam, reaktioner på svåra situationer som vi befunnit oss i i livet och inte vill återvända till, någonsin. Dels för att minnena gör ont, dels för att de rubbar våra rutiner. Men erfarenheter som trycks undan i perioder av mycket stress, läggs på hög och återkommer i stunder av låg stress, nästan som om de skulle säga: “Nu kanske du har tid för oss?”. Många svarar då instinktivt: “Nej, jag står inte ut med er” eller “Kanske lite senare, men det är fotboll på TV och jag hinner inte just nu.” Det är lätt att bli besviken på att smärtsamma upplevelser dyker upp just när man bestämt sig för att bara ha det bra. Det är svårt att acceptera den överlag bristfälliga kontroll som man har över sitt inre liv.

I en tid av digital hyperkonsumtion lär vi oss inte heller att vi behöver kunna vänta ut saker, stå ut med det som är svårt och obehagligt. Vi förpassar det skeva och opassande till utkanterna av vårt medvetande, klickar frenetiskt vidare på våra sociala medier för att få någon yttre bekräftelse på att vi gör rätt, att vi är ok. Vi reagerar med instinktiv motvilja på det som stör vår idyll, vare sig det är skrikande barn eller din krisbenägna partner eller den högljudda lokalbefolkningen på semesterorten du åkt till, som om problemen skulle upphöra att finnas till bara för att vi bestämt oss för att ta ledigt.

Om du är en av dem som verkligen hittar vila så vill vi bara önska dig en fortsatt glad semester. Om du snarare är en av dem som bryter ihop och inte står ut ut med semesterlivet så önskar vi dig ett varmt lycka till, och om du behöver hjälp att hantera din semesterångest så finns vi här.

Föregående
Föregående

Därför ska man intressera sig för idéhistoria

Nästa
Nästa

Nio sätt att inte kommunicera på i relationer