Behöver man en terapeut respektive en sexolog?
Då vi är en psykoterapimottagning med sexologisk profil blir vi ofta kontaktade av personer med olika svårigheter kopplade till sexualitet och sexuell praktik. Med jämna mellanrum framkommer det att en del av dessa personer redan har en psykoterapeutisk kontakt, som de inte sällan är nöjda med, men att de upplever att de behöver ta hjälp av någon annan när det kommer till de sexuella problemen.
Vi på Emotivum blir ofta nyfikna när vi får en sådan frågeställning. Vad är det som gör att man har en pågående psykoterapi som man känner sig nöjd med och vill fortsätta med, samtidigt som man också behöver något ytterligare? Är det klienten som upplever att den pågående terapin inte också kan inkludera sexualiteten, eller är det terapeuten som inte känner sig bekväm att bredda psykoterapin?
Det kan finnas fall där vi tar emot klienter för samtal inriktade mot sexualitet samtidigt som de har en pågående terapi. I de flesta av fallen gör vi dock inte det. Den enkla förklaringen är att vi på Emotivum betraktar människan som en hel person, och att terapi blir som mest fruktbart när allting kan rymmas inom den. Istället för att dela upp en person i olika delar, vill vi möta och behandla henne som en helhet. Vi upplever alltså att sexualiteten är en integrerad del av en människa, och att den sällan kan behandlas som ett isolat. Därför kliver vi ogärna in i sådana behandlingsramar.
Att klienter vänder sig till oss för hjälp med sexualiteten samtidigt som de arbetar med sig själva på annat håll är ingenting vi tycker är konstigt. Det är ett symptom på att psykoterapin på många vis har blivit avsexualiserad i vården, både i offentlig och privat regi. Alltför sällan får klienter en direkt inbjudan att tala om även det sexuella i ett sammanhang där de söker hjälp. På samma vis talas det ofta alltför lite om det sexuella på våra psykolog- och psykoterapeututbildningar, vilket leder till en osäkerhet hos behandlare om de har den rätta kompetensen. Samtidigt blir sexologin och det sexuella en expertkunskap som vissa har och andra inte. I det görs den vardagsnära sexualiteten till något främmande, istället för en helt naturlig del av människan. En självklar del, precis som alla andra delar av en person, som en terapeut ska kunna intressera sig för och härbärgera i en terapi.
Med detta inlägg vill vi uppmärksamma dessa fenomen. Om du är en av dem som har en pågående psykoterapi men samtidigt funderar över att kontakta en sexolog, fundera över varför du inte kan ta upp det som känns svårt med din terapeut (om du inte redan gjort det). Oavsett vad du kommer fram till är du såklart varmt välkommen att kontakta oss så att vi kan diskutera om även vi kan vara behjälpliga för dig. Om du är en av de terapeuter som inte känner dig bekväm med att göra plats för din klients sexualitet inom ramen för terapin, fundera över varför det är så och vad du behöver för att hålla för det. Tankar?
