Jo du är faktiskt helt rimlig i din orimlighet

Många klienter som kontaktar oss beskriver i sina matchningssamtal att de känner sig orimliga eller ologiska. Vi tolkar detta som uttryck för att man helt enkelt inte förstår sig själv och sina egna reaktioner, och att man tycker att dessa inte står i paritet till saker som händer en eller andras beteende. Det händer att personer som söker hjälp hos oss inledningsvis beskriver en önskan om att sluta vara på dessa sätt, att sluta vara orimliga eller överdrivna. 

Det faktum att det ofta finns ett stort lidande kopplat till att reagera obegripligt, ologiskt eller överdrivet gör dessa önskningar mycket förståeliga. Inte sällan finns det också en skam kopplad till varför man gör som man gör. I och med att man inte förstår sig själv är det också ofta så att andra inte heller gör eller har gjort det. När ”orimliga” reaktioner uppstår i relation till någon annan, såsom de oftast gör, kan det leda till problem och otrygghet i våra nära relationer. Det positiva med det kan vara att det motiverar oss att söka hjälp. 

I det psykoterapeutiska mötet kan samtalet bli något helt annat än vad man innan föreställt sig på. Istället för validering av hur problematisk man är, och kanske till och med konkreta handlingsplaner för hur man ska sluta vara det, påbörjas ett gemensamt utforskande av de där orimliga och ologiska reaktionerna och sidorna hos personen. Tillsammans brukar vi hitta en verklig förståelse av vad de kommer ifrån, och vilken funktion de fyller i personens liv. Ofta behöver reaktionerna, sidorna och beteendena omhändertas på något omsorgsfullt sätt. Sällan fortsätter de dock att upplevas som orimliga eller utan logik. 

Att förstå sig själv och kunna reflektera över sin förståelse är inga lätta saker att göra. Ju mer tid man ägnar åt det i en trygg miljö, desto mer brukar man förstå att alla är som de är av många goda anledningar. Det betyder inte att man måste fortsätta att vara på ett visst sätt, tvärtom innebär förståelsen ofta en frihet att arbeta mot nya sätt att leva på. Ett arbete vilande på självrespekt istället för skam och förtryck.