Hur vet man att man behöver gå i parterapi?

Det finns förstås inga universella lagar eller regler som bestämmer när en person eller ett par skulle vara hjälpta av att söka psykoterapi eller inte. När det kommer till läkning, bearbetning, personlig utveckling eller någon annan form av arbete med sig själv är det bara man själv som kan avgöra huruvida man är redo för, och motiverad till, just det. Samtidigt finns det svårigheter, situationer och omständigheter som i de flesta fall motiverar en psykoterapeutisk kontakt och innebär att den skulle kunna vara hjälpsam. Vi listar några utav dem nedan:

• Konflikthantering

Det kan handla om att ni kör fast i samma konfliktmönster utan upplevelse av att ni kommer närmare en lösning. Ibland kan det leda till att ni har har gett upp på att lösa vissa problem som egentligen är viktiga för någon eller båda utav er. 

• Svårigheter med kommunikationen

Ni har svårt att förstå varandra och brister i kommunikationen. Det kan exempelvis handla om att ni missförstår varandra, eller att någon upplever att den inte blir hörd. Ibland kan det också röra sig om att någon har svårt att sätta ord på sina upplevelser i relationen, vilket gör att den andra känner sig osäker och övergiven. 

• Tillitsproblem

Brister i förtroende inom ramen för en relation kan bero både på saker som hänt i den gemensamma historien men också på båda personernas tidigare relationella erfarenheter och anknytningsstil. Genom parterapi kan den ömsesidiga tilliten, som är så viktig för att en relation ska hålla över tid, byggas upp och stärkas. 

• Sexuella problem

När någon eller båda parter i en relation känner missnöje över det gemensamma sexuella samlivet är det en viktig signal att ta på allvar. Sexualiteten är en viktig del av de flesta människors liv och en vanlig orsak till att par glider isär respektive söker parterapi. Det kan exempelvis handla om svårigheter med olika grad av lust i relationen, eller hur man tillsammans hanterar att den ena personen har svårt med det sexuella. 

• Ensamhet och känslomässig närhet

Någon eller båda i relationen lider av ensamhetskänslor och brist på känslomässig närhet. Det kan handla om att man känner ett avstånd från sin partner, att den drar sig undan, att man saknar någon form av intimitet som man behöver för att må bra i sin relation. Dessa känslor kan antingen ha uppstått efter en tid i relationen eller ha funnits med sedan första början. Att dessa problem uppstår i relationer är ibland skälet bakom att vissa personer uppger att de känner sig mindre ensamma efter att de avslutat en relation i jämförelse med när de befann sig i den. 

• Olikheter i hur man vill leva sitt liv, värderingar och förväntningar

När dessa finns leder det ofta till att konfliktytor uppstår. Antingen tenderar man att där kollidera gång på gång eller så undviker man helt att mötas för att minimera risken för konflikter som upplevs svåra att lösa. Det kan handla om barnuppfostran och huruvida man vill ha barn eller inte, var och hur man ska bo, framtidsvisioner, hur man fördelar sin tid, den gemensamma arbetssituationen et cetera. 

• Kriser

Det kan både handla om kriser i relationen eller något som hänt utanför relationen som påverkar den. I det första fallet skulle det kunna handla om otrohet eller någon annan form av upplevt svek som ni tillsammans har svårt att ta er vidare ifrån. I det andra fallet handlar det ofta om övriga livskriser som påverkar någon i relationen, såsom en anhörigs dödsfall, arbetslöshet eller sjukdom.

• Svårigheter i föräldraskapet

Att bli föräldrar är en omvälvande upplevelse som ofta sätter relationen på prov. Ofta har man betydligt mindre tid för både sig själv och relationen, samtidigt som den nya anknytningen till barnet kan väcka svåra känslor och tankar till liv inom en själv. Ibland kan det vara svårt att fortsätta vara ett kärlekspar när relationen domineras av de nya föräldrarollerna. Det kan behöva få vara så ett tag, men om detta lever vidare på sikt blir det tillslut svårare att hitta tillbaka till varandra. Parterapi kan då vara en god hjälp för att stötta er att hålla igenom föräldraskapet. Det kan också handla om svårigheter att bilda en ny bonusfamilj eller med att hantera en partners barn.  

• Din partner vill gå i parterapi

I regel behöver man själv vilja gå i terapi för att en terapi ska bli lyckosam. Att påbörja en terapeutisk kontakt för att en partner, förälder eller annan anhörig önskar det är alltså sällan en god idé. Samtidigt vill vi rekommendera dig som läser att lyssna in din partners behov och önskemål när det kommer till er relation. Många tycker det känns läskigt när ens partner önskar påbörja en parterapi med en. Kanske är man orolig för att sitta ner och prata om det som känns svårt, eller att man ska behöva uppleva sig attackerad av både sin partner och en främling (dvs terapeuten). Att tycka att parterapi känns läskigt är normalt. Samtidigt är det alltsom oftast en mycket god investering för relationen. Parterapeuten finns där för er båda, och vill hjälpa er att må bättre och känna tillfredsställelse i er relation. Att neka till parterapi när ens partner önskar det, kan i värsta fall innebära att man avvisar dennes behov i relationen och önskemål om att ni ska få det bättre tillsammans. På sikt är det något som kan leda till att utveckling stagnerar och att den emotionella intimiteten minskar. Därför skulle vi rekommendera att man tar chansen när den kommer, även om det känns läskigt eller om man själv inte förstår varför ens partner önskar gå i parterapi.