Hantera ilska
Ilska är en känsla som många har en komplicerad relation till. I vår kultur finns ofta föreställningar om ilska som någonting negativt och destruktivt, och känslor som rädsla och skam kopplat till ilska är vanligt. Trots det är ilska en mycket viktig känsla att ha tillgång till eftersom den är förknippad med funktioner som är viktiga för oss, exempelvis att kunna stå upp för sig själv och att sätta gränser.
När människor upplever att de har problem med ilska handlar det ofta om att de upplever att de blir för arga och inte kan hantera ilskan på ett bra sätt. Det kan också handla om att man är rädd för andras ilska, och att det leder till att man exempelvis undviker konflikter. Om man hårdrar det skulle man kunna säga att problem med ilska kommer i två huvudspår: att känna för mycket ilska och ha svårt att reglera den, respektive att inte vara i kontakt med sin egen ilska och därmed inte kunna använda sig av den. Dessa två mycket olika problem leder båda till negativa konsekvenser för en själv och oftast i ens relationer.
Vid svårigheter med för mycket ilska handlar det ofta om att man upplever oproportionerligt stark ilska som man har svårt att reglera. Det leder ofta till konflikter och därefter ofta skam. Dysregleringen kan handla om att man har lättare att ge uttryck för ilska än för andra känslor, såsom exempelvis sårbarhet. När det kommer till problem med för mycket och för stark ilska behöver man först undersöka om problemet är att ilskan är för stark eller om det snarare handlar om att man skäms för sina reaktioner. Med detta avses alltså personer som tror att de blir ”för” arga eftersom de inte förstår sig själva, fast de i själva verket reagerar helt sunt. I de andra fallet där personen drabbas av så starka känslor att det blir ett problem kan man behöva arbeta tillsammans med strategier för att hjälpa personen reglera känslor på ett mer funktionellt sätt.
Som nämnt ovan kan det faktiskt också bli problem när man har svårt att vara i kontakt med sin ilska. Ofta kan det framhållas som något positivt att någon ”aldrig blir arg” men i själva verket stämmer det sällan. Alla människor föds med en beredskap att kunna känna alla grundkänslor, inkluderat ilska, och om man inte kan känna ilska när någon går över ens gränser eller står i vägen för en på olika sätt så uppstår oftast negativa konsekvenser. Utan ilska blir man sårbar och får svårt med gränssättning och självhävdelse. I en nära relation lämnar man också över till den andra parten att respektera ens gränser, istället för att själv kunna vara med att ta ansvar för sina behov. Inte sällan leder även detta till problem.
