Kan man reparera en skadad anknytning?
Det talas mycket om anknytning och framförallt otrygg sådan som ett skäl till att relationer inte funkar så väl som man skulle kunna önska. I grunden avser anknytningsbegreppet det djupa och varaktiga känslomässiga band som en människa har till andra, och driften hos var och en att söka närhet och stöd i de som tar hand om oss. Ofta kan begreppet användas lite väl vidlyftigt i tolkningar av oss själva och människor vi har runtomkring oss, exempelvis personer vi dejtat, samtidigt som sättet vi relaterar till andra på givetvis är viktigt att förstå för att vi ska kunna skapa de relationer vi önskar för oss själva i livet.
Ett problem med hur vi förhåller oss till anknytningsteorin idag är att vi tenderar att förenkla den. Vi utgår från dess centrala kategorier: trygg, otrygg (undvikande respektive ambivalent) och desorganiserad, och tolkar människor utifrån dessa. Det är viktigt att förstå att processen kring hur någon relaterar till någon är betydligt mer komplicerad än att kunna förklaras utifrån denna kategorisering. Ytterligare problem är att vi pratar om dessa kategorier som att det är vattentäta skott dem emellan när verkligheten egentligen är mer komplex än så, och som att de inte är särskilt föränderliga. Verkligheten är att vår ursprungliga anknytning kan modifieras och bli trygg genom positiva relationer och goda relationella erfarenheter i vuxenlivet.
Med otrygg anknytning avses oftast att man är undvikande, ambivalent/ängslig eller desorganiserad (läs mer om detta här). För att göra en otrygg anknytning tryggare behöver man få chansen att läka sina otryggheten inom ramen för trygga relationer. Själva poängen med otrygg anknytning är att man upplever osäkerheter kring huruvida andra människor kommer att finnas där för en, varpå det effektivaste sättet att förvärva trygg anknytning är att få uppleva att andra faktiskt gör det. Vi listar olika element som är viktiga för läkning nedan:
Relationer med trygga andra. Genom att få uppleva trygga relationer på nära håll får den med otrygg anknytning chans att utveckla en starkare tillit till att andra finns där och orkar med ens sårbarheter.
Bearbetning. Om man har en otrygg anknytning har man med sig upplevelser av relationer som inte varit trygga, under och efter uppväxten. Ibland kan dessa mönster och olika händelser behöva bearbetas genom psykoterapi för att man ska kunna omforma sitt synsätt på sig själv och andra, och kunna börja göra annorlunda.
Känsloreglering och självmedkänsla. Otrygg anknytning går oftast hand i hand med svårigheter att stå ut med och hantera sina känslor på bra sätt. Genom ökad trygghet och självkärlek blir vår känslohantering oftast bättre.
Tillit. Genom upprepade positiva relationella erfarenheter kan tilliten till andra stärkas, och därmed också tryggheten.
Det ligger förstås i sakens natur att den som har otrygg anknytning kan ha svårt att skapa dessa förutsättningar för sig själv. Dels kan sägas att det är svårt att se sig själv utifrån, och andra inifrån, men även om man gör det kan det vara svårt att bryta relationella mönster i sitt liv. Om man exempelvis varit undvikande i större delen av sitt liv, kan man också ha omgivit sig av andra personer som tenderar att fungera på det viset. Att då börja öppna upp sig med sina sårbarheter innebär att man riskerar att avvisas, och få sitt ursprungliga trauma bekräftat. Därför söker sig många till psykoterapi, eftersom man där får chansen att arbeta genom de punkter vi listat ovan, utan att behöva riskera verklig separation eller avvisande.
Genom en trygg psykoterapi kan man få syn på sina egna mönster och börja arbeta mot ett nytt sätt att relatera till andra på. Man kan behöva ge sig själv tiden att låta terapirelationen bli viktig och betydelsefull, snarare än att tro att terapin ska hjälpa en genom att ge konkreta verktyg eller övningar.
