PDT i vården och kulturen
Detta är den första delen i vår bloggserie om psykodynamisk psykoterapi (PDT). Del två om myter om PDT och del tre om PDT i andra delar av världen publiceras nästa torsdag och torsdagen därefter.
Sedan Socialstyrelsen kom ut med sina nya nationella riktlinjer för behandling av ångest- och depressionstillstånd år 2017 har den psykodynamiska terapin alltmer fått stå tillbaka för andra behandlingsmetoder, såsom antidepressiv medicinering eller kognitiv beteendeterapi. När rekommendationerna kom ut kritiserades Socialstyrelsen både för processen inom vilken rekommendationerna tagits fram, såväl som för rekommendationerna i sig. Här kan du läsa en bra översikt av debatten, samt olika inlägg här, här och här.
Trots kritiken har rekommendationerna kvarstått, och tillgängligheten till psykodynamisk psykoterapi minskat inom den offentliga sjukvården. Detta går i linje med den allmänna utvecklingen inom vården, bestående av ökade effektivitets- och sparkrav, toppstyrning av vårdprocesserna och högspecialiserade enheter där patienter tenderar att falla mellan stolarna. Detta tycker vi på Emotivum är mycket tråkigt, och det är också ett av skälen till att vi öppnade vår privata mottagning – för att kunna ge patienterna den vård vi själva tror på och för att kunna vara en god arbetsgivare för passionerade behandlare som inte får förutsättningar att använda sin kompetens på ett bra sätt inom den offentliga vården. Samtidigt hoppas vi att pendeln kan svänga tillbaka i framtiden, och att psykodynamisk terapi återigen ska vara ett utbrett och etablerat behandlingsalternativ bland andra även inom offentlig vård.
Även om tillgängligheten till psykodynamisk terapi gradvis har minskat de senaste decennierna här i Sverige betyder inte det att människor inte längre efterfrågar psykodynamisk psykoterapi. Människor kan söka sig till den dynamiska behandlingen av många olika anledningar, och gör det – exempelvis för att man testat andra terapimetoder eller behandling med psykofarmaka utan resultat, eller för att man tilltalas mer av den dynamiska människosynen och synen på förändring. Kanske har man observerat olika symptom komma och gå eller ta olika form, eller så upplever man att man har grundläggande svårigheter som inte ger med sig bara för att man får kontroll över symptomen. Nedan länkar vi en rad artiklar från de senaste året där psykodynamisk eller psykoanalytisk psykoterapi omnämns av kulturpersonligheter, samt ett reportage om allt fler ungas längtan efter divanen.
Frida Hyvönen, Louise Glück, Tone Schunnesson, Lars Norén och längtan efter divanen.