Sexuella problem kan förstöra liv, men lösningarna behöver inte vara så komplicerade
The Economist skrev i veckan på sin ledarsida om detta viktiga men ofta förbisedda ämne. De menar att både läkare och skolvärlden borde vara mer öppna när det kommer till njutning. Artikeln var en del av serien ”The wounds of silence”, ett tänkvärt tema som lyfter fram hur tystnaden om det som är svårt tenderar att göra oss illa och stå i vägen för vår utveckling. Eftersom vi tycker att budskapet är viktigt vill vi gärna dela med oss av vår förståelse av artikeln, som ett sätt att försöka tillgängliggöra det mer.
Artikeln beskriver hur sexuella problem, precis som psykisk (o)hälsa en gång i tiden, behöver avstigmatiseras och hanteras mer öppet för att förbättra människors livskvalitet. Man menar att problemen inte bara är personliga eller relationella isolat, utan också på betydelsefulla sätt har att göra med ens fysiska och psykiska hälsa. Som exempel tas hur förekomsten av erektil dysfunktion kan signalera allvarliga hälsotillstånd som hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes, och att sexuella problem kan förvärra både ångest och stress i livet i övrigt.
Hos oss på Emotivum betraktas sexualiteten som en självklar och integrerad del av varje människa, som självklart har att göra med och påverkas av vårt övriga liv och mående. Vi uppfattar att ledarskribenten i the Economist är inne på samma spår när den problematiserar att ämnet trots dess kopplingar till övrig hälsa ofta är tabubelagt, vilket gör att många lider i tystnad utan att söka hjälp.
Vidare menas att förändring av detta kräver insatser på flera nivåer. Utbildning om sex behöver gå bortom ett snävt fokus på risker som könssjukdomar och oönskade graviditeter, och istället inkludera diskussioner om njutning, kommunikation och samtycke. Ungdomar behöver således bättre verktyg för att hantera sexualitetens komplexitet, inklusive de frågor kopplade till detta som ofta uppstår i tonåren.
På samma vis behöver sexuella problem bli en naturlig del av samtalet mellan läkare och patienter inom vården, precis som motion och kost. De menar att medicinsk utbildning bör inkludera detta område som en kärnkometens. Samtidigt måste forskningen kring sexualitet då få större stöd och mindre motstånd, eftersom mer kunskap kan leda till bättre behandlingar och förebyggande åtgärder. Det lyfts fram att behandlingen av sexuella problem inte alltid behöver vara så komplicerad och att mycket går att komma till rätta med genom ganska små ansträngningar (om kunskapen finns).
På samma linje som det vi beskrivet ovan framhålls att sex är en central del av vad det innebär att vara människa och en viktig källa till glädje, intimitet och välbefinnande. Att öppet och respektfullt diskutera och behandla sexuella problem kan inte bara minska lidande utan också stärka relationer och förbättra folkhälsan. Detta gör det till en angelägenhet som både samhället och individen har mycket att vinna på att ta på större allvar. Vi applåderar!
Sedan vi startade vår mottagning 2020 med det psykoterapeutiska och det sexologiska som ett gemensamt fokus har vi uppfattat att klienter alltför sällan ställts frågor eller förstått att de själva fått ta upp frågor om sex i tidigare vårdkontakter. Det finns säkerligen många skäl till att sexualiteten ofta förbises men resultatet blir att vi inte tar våra problem på allvar, väntar på att söka hjälp tills vi verkligen behöver (om ens då), lider i det tysta, inte ger sexuella biverkningar av läkemedel tillräckligt stor betydelse, tror att saker inte kan förändras fast de skulle kunna det, missar sexualitetens potential att göra gott för vår sammanvägda livskvalitet och förlorar således en viktig källa till glädje och njutning i livet.
Att skolor skulle förändra hur de samtalar om sex och att sexualiteten skulle bli mer central för läkare är bra exempel på hur man skulle kunna börja bryta ned tabut. Vi tänker också att sexualiteten skulle behöva få ta större plats på både psykolog- och psykoterapeutprogram. Utöver det vill vi uppmana varje person att inte vänta på en inbjudan, utan tvärtom våga ta upp sex med läkare, psykolog eller psykoterapeut när det behövs – om alla skulle göra det skulle det snabbt bli omöjligt att ignorera att kompetensen att integrera sexualiteten behövs.
