Varför fortsätter jag som vuxen att göra det dåliga jag upplevde som barn?
Att fortsätta med beteenden eller mönster som man själv upplevde som smärtsamma eller negativa som barn är en vanlig och komplex mänsklig upplevelse. Det kan kännas paradoxalt – varför skulle vi göra något som vi vet gjorde ont? Svaret ligger i hur vi människor utvecklas, knyter an och försöker skapa mening i vår värld.
1. Mönster som känns "normala"
Som barn lär vi oss om relationer, oss själva och världen genom våra upplevelser. Även om vissa erfarenheter är smärtsamma, internaliserar vi dem som en del av vår "normala" verklighet. Till exempel: om kärlek ofta var kopplad till kritik eller straff, kan vi som vuxna uppleva samma mönster som bekant eller till och med tryggt, även om det gör oss olyckliga.
2. Repetition och bearbetning
Vi människor har en tendens att omedvetet återskapa våra tidiga erfarenheter i ett försök att förstå och bearbeta dem. Detta kallas ibland för "repetitionstvång" inom psykologin. Genom att återuppleva liknande situationer försöker vi – ofta omedvetet – få ett annat resultat eller läka gamla sår.
Exempel: En person som upplevde en känslomässigt otillgänglig förälder kan dras till liknande personer i vuxen ålder i hopp om att "vinna" deras kärlek och därigenom läka den ursprungliga smärtan.
3. Brist på alternativ
Om vi aldrig har sett eller upplevt andra sätt att relatera eller agera på, kan vi ha svårt att föreställa oss andra möjligheter. Våra hjärnor och kroppar följer ofta de spår som redan finns. Om du som barn lärde dig att konflikter löses med skrik, är det lätt att ta med sig samma mönster som vuxen, även om det inte känns rätt.
4. Identifikation med föräldrar eller vårdgivare
Som barn ser vi ofta våra föräldrar eller vårdgivare som modeller för hur vi ska vara. Även om vi kanske lovar oss själva att inte bli som dem, är det lätt att oreflekterat ta över deras beteenden, eftersom det är vad vi har sett och lärt oss. Att bryta dessa mönster kräver medvetenhet och ofta hårt arbete.
5. Omedvetna känslor och behov
De mönster vi upprepar kan bottna i omedvetna känslor, såsom ilska, sorg eller en längtan efter trygghet och tillhörighet. Genom att återskapa gamla situationer försöker vi kanske fylla dessa behov – men ofta på sätt som inte fungerar eller gör oss illa.
6. Stress och autopilot
När vi är stressade eller trötta tenderar vi att falla tillbaka på gamla vanor och reaktioner. Dessa mönster är djupt inlärda och kan kännas "automatiska," även om de inte är vad vi medvetet vill.
Hur kan man bryta mönstren?
Att förändra dessa beteenden är möjligt, men det kräver ofta tid och medvetenhet. Här är några steg som kan hjälpa:
Självinsikt: Börja med att identifiera vilka mönster du upprepar och hur de påverkar dig och dina relationer. Vad påminner de om från din barndom?
Utforska dina känslor: Vad känner du när du upprepar dessa mönster? Vilka behov försöker du fylla?
Förstå att du har ett val: Bara för att något känns bekant betyder det inte att det är rätt eller oföränderligt.
Sök stöd: Psykoterapi är en plats där du kan utforska dessa mönster på djupet och hitta nya sätt att relatera till dig själv och andra på.
Öva nya strategier: Det är svårt att förändra gamla vanor, men att medvetet öva på nya sätt att agera kan gradvis leda till förändring.
Att upprepa det vi själva varit med om är inte ett tecken på att vi är dömda att leva så för alltid. Det är en del av vår mänskliga natur att försöka förstå och läka. Med insikt och stöd kan vi bryta gamla mönster och skapa ett nytt sätt att leva och relatera – för oss själva och för de vi bryr oss om.
