Självkänslans utveckling i livet

Detta är den andra delen av vår bloggserie om självkänsla. Den första delen som handlar om självkänsla, självbild och självförtroende hittar du här. 

Så, nu när vi vet vad självkänslan är och vi kanske åtminstone har en aning om ungefär hur god vår egen självkänsla är, ska vi djupdyka i hur självkänslan utvecklas över tid. 

Självkänslan börjar att utvecklas i samspel med omgivningen och de relationer man har redan under tidig uppväxt. Ens anknytningspersoner, det vill säga oftast ens föräldrar, spelar här en stor roll, men även kamratrelationer och relationer till andra viktiga vuxna har också en stor betydelse. Om man av andra blir bemött på ett sätt som signalerar att ens tankar och känslor är viktiga, och att man är värdefull och ska respekteras, så lär man sig successivt att förhålla sig till sig själv på samma sätt. För att återknyta till skillnader mellan självkänsla och självförtroende så handlar det om att andra är respektfulla, intresserade och positiva till en och att man får känna sig som en i gruppen överlag – inte bara att man uppmärksammas när man är bäst på något eller om man har en ny mobiltelefon. 

De allra flesta människor har erfarenhet av att ha fått sårande kommentarer eller att ha uteslutits ut en social gemenskap vid något eller flera tillfällen, vilket inte nödvändigtvis behöver leda till en svag självkänsla. En person med en grundläggande positiv självkänsla sedan innan är ofta robusta nog att klara av den typen av negativt bemötande, som i mångt och mycket utgör en del av livet. Om man däremot har utsatts för systematiska eller upprepade sådana handlingar eller händelser riskerar självkänslan att blå sårbar och låg eftersom vi lär oss om oss själva i relation till andra människor. Därför kan man säga att det är fullt naturligt att ha en svag självkänsla om man har gjort många erfarenheter av att inte känna sig värdefull i andras ögon. 

En bristande självkänsla kan också utvecklas av att man, av någon anledning, upplever att man är annorlunda än andra, eller att man får kämpa med saker som verkar lätt för andra. Även om andra bemöter en med värme kan jämförelsen skapa en känsla av att inte duga eller att man är sämre. Det kan också handla om att man har svårigheter att reglera sitt beteende och sina känslor, vilket gör att man beter sig på sätt som man egentligen inte önskar, och därför får ett negativt bemötande av andra. Barn som får uppleva detta i hög utsträckning får svårare att utveckla den grundläggande tryggheten och positiva känslor inför sig själva. Om man inte får möjlighet att stärka självkänslan genom positiva erfarenheter, i livet i allmänhet eller genom psykoterapi, består den dåliga självkänslan oftast även när man är vuxen. 

Även om självkänslan grundläggs under uppväxten fortsätter den att påverkas i samspel med omgivningen genom livet – detta kan ske i både positiv och negativ bemärkelse. Samtidigt kan det vara svårt att veta hur man ska gå tillväga om man har en dålig självkänsla som man önskar att stärka – till skillnad från självförtroende där det handlar om att öva upp sin förmåga att göra olika saker. Beroende på vad man har varit med om, och vad det är som gjort att man utvecklat en svag självkänsla, kan man också behöva olika typer av stöd. För vissa personer kan det hjälpa att fokusera på att omge sig av personer som gör att man mår bra och känner sig värdefull, och att öva på att stå upp för sig själv mer i vardagen. Det kan också vara hjälpsamt att se till att man påminner sig själv om sina styrkor, och att man försöker bemöta sig själv som man bemöter andra. Andra personer kan behöva hjälp i terapi för att reparera och stärka självet i en trygg relation – för att man sedan därefter ska känna sig tryggare i sig själv. 

Sista delen i vår serie om självkänsla kommer snart!